Björkholmen Gallery

Address
Rödbodtorget 2
111 52 Stockholm, Sweden

Postal Address
Jakobsgatan 27C
111 52 Stockholm, Sweden

+46 733125573
info@bjorkholmengallery.com
Instagram


Born 1974. Stockholm
Valand University College of Fine Arts Gothenburg 1999-2005
Royal University College of Fine Arts Stockholm 2001-2002

"Sofie Proos' artistic practice weaves together a fascination with historical aesthetics and a deep engagement with humanity's relationship to nature. Her paintings often explore the liminal space between representation and sensation—capturing not what an object looks like, but how it feels. Whether inspired by the textures of a 16th-century velvet fragment or the stylized forms of Renaissance garden plans, her works reflect a meticulous attention to detail, an exploration of time, and a longing to connect across centuries.
Proos delves into the interplay between ornamentation and natural forms, often transforming historical motifs into poetic reflections on memory and care. Her works reveal an interest in the layers of human effort embedded in cultural artifacts, from brocades to architecture, reinterpreting them through a contemporary lens. These reimagined fragments evoke both beauty and fragility, creating a tension between permanence and impermanence that invites the viewer into a space of contemplation.
Drawing on themes of ornamentation, decay, and reinterpretation, Proos’ paintings transcend nostalgia. They critique the ideals of past eras while immersing the viewer in their beauty, inviting us to reconsider our place in the endless dialogue between culture and nature. Her works are at once deeply personal and universally resonant, offering a bridge across time through the layers of care, craft, and imagination she imbues in her art."


Efter upplysningstidens högvarv skanderade Rousseaus anhängare om ett framtida stadium av "Tillbaka till naturen!" i ett civilisationskritiskt uttryck under en politisk och svår tid. Naturen och kultur är av gammal hävd varandras motsatser, men samtidigt står de i direkt växelverkan med varandra, för att inte säga i konstant korsbefruktning. Kulturen härmar naturen, och den "vilda" naturen "tämjs" och tuktas för att bli mer tolerabel och njutbar i människans tjänst – så har det sett ut sedan tidernas begynnelse, och så ser det fortfarande ut.

När man talar om måleri är det lätt att hamna i termer såsom: färg, pigment, kolorit, form, komposition, balans, textur, dagrar och rörelse etc, och i dessa begrepp är det också lätt att fastna, åtminstone att tala mycket och länge om, även om Sofie Proos verk. Proos använder sig av vad hon själv kallar "uppskruvad" färgskala i olika lager. Alla termer och komponenter beskriver viktiga delar som såklart bildar byggstenar för att på något vis representera en verklighet i bild, men det är idéerna bakom bilderna som utgör den viktigaste grundstenen.

Proos målar ofta i sviter av målningar, där motiven härstammar från en gemensam sammanhållande tanke, och just naturen återkommer som motiv i hennes bilder. En "växelverkan", eller "korsbefruktning" mellan natur och kultur fokuseras där människan är utforskaren och exploatören. Konsten – ansett som spjutspettsen av kulturen – i en dans med naturen och tvärtom. Ibland kan resultatet bli drömskt och nästan trolskt, och kan uppfattas som totala fantasifoster eller sagoillustrationer, kanske i synnerhet den svit med målningar ur Proos tidigare produktion där naturen, enskilda växter, lövskog eller renässansträdgårdar byggdes upp med hjälp av inslag av ornament. Ornamentik och mönster härstammar ju oftast från naturen redan och "härmar" naturen. Proos "härmar" sedan naturen genom ornamentik. Här närmar sig tanken om avbildning Platons grott-liknelse, och det är både intressant och modigt att använda ett så pass traditionstyngt medium så som måleriet utgör till att gå in i denna diskussion.

Men med naturen använd som fiktion, och fiktionen som en utgångspunkt för att se och uppfatta naturen, är det inte direkt anmärkningsvärt att Proos verk andas en aning surrealism, även om motiven egentligen är vardagliga och "normala". Färg och form är det "filter" genom vilken Proos avbildar, eller tolkar/läser verkligheten med/genom, och om verkligheten egentligen består av färger och former är verkligheten och vad som är avbildning. Proos tankeexperiment (och konst) blir därmed till en ren befrielse från den tradition hon så medvetet använder sig av.

Power Ekroth